Vi har nyligen landat i Bangkok. Vi springer med väskorna runt ena axeln in på det hostel som bagarns kollega, tillika kock och thailändare, ordnat åt oss. Av med väskorna och ut i staden. Känslan är att så fort vi sätter foten utanför ytterdörren stannar delar av staden upp. Varenda taxibil, gul som grön, blå, orange och framförallt rosa, tvärbromsar och sprider en doft av bränt gummi över kvarteret. Chaufförerna beter sig som rena zombies, de sträcker sig ur fönsterrutor, de drägglar och gormar för att få tag i bytet - två helt nyanlända kritvita, försvarslösa små turister, en med en kamera runt halsen och den andre med kartan i högsta hugg. Så här kan det vara att åka taxi i Bangkok.

 

Vi beslöt oss för att försöka besöka den världsomsusande flytande marknaden, Damnoen Saudak, eller floating market som den kallas in internationell mun. Taxichauffören verkade dock velat annat. 

 

 

 

Vi har nyligen landat i Bangkok. Vi springer med väskorna runt ena axeln in på det hostel som bagarns kollega, tillika kock och thailändare, ordnat åt oss. Av med väskorna och ut i staden. Känslan är att så fort vi sätter foten utanför ytterdörren stannar delar av staden upp. Varenda taxibil, gul som grön, blå, orange och framförallt rosa, tvärbromsar och sprider en doft av bränt gummi över kvarteret. Chaufförerna beter sig som rena zombies, de sträcker sig ur fönsterrutor, de drägglar och gormar för att få tag i bytet - två helt nyanlända kritvita, försvarslösa små turister, en med en kamera runt halsen och den andre med kartan i högsta hugg. Så här kan det vara att åka taxi i Bangkok.

Det tar inte många timmar från incheckning innan vi hoppar in i en taxi. Vi tar oss till en marknad cirkus 6 kilometer från vårt hostel. Värden har skickat med en lapp i thailändsk skrift med information om vart det ligger lokaliserat. I sammanhanget bör man också veta att du kan ta en taxi från utkanten av "centrum", köra fyra mil, och du är i stort sett fortfarande i centrum. 

När vi åter vill bege oss hemåt blir vi trots denna geniala lapp nekade av 3-4 chaufförer innan vi får napp. Äntligen någon som säger sig veta vart detta hostel ligger. Vad som försiggår i denne thailändska taxichaufförs hjärna just där och då har vi ingen aning om. Men med facit i hand kan vi konstatera att tankarna gick enligt följande: Jag må vara bajsnnödig. MEN, jag har även möjlighet att casha in pengar på dessa två turister. Hinner jag skjutsa dem och sedan ta en sväng förbi dass?

Det artade sig så att chauffören tog chansningen. Taxituren kom för honom att bilen 30 minuters kamp mod sin egen tjocktarm. En kamp som tjocktarmen segrade.

….

 

Helt ovetande sitter vi baki bilen ÅÅÅ VILLL VARA MED OM EN KROCK dompidobido. Skämt åsido. Efter ungefär halva färden börjar chaffisen låta konstigt. Han liksom stönar varje gång vid start och stopp. Det blir bara värre och värre. Otroligt skrämmande och aningen äckligt, tycker vi. Det hela eskalerar på så vis att han vrålande svänger in på en bensinmack, slänger upp bildörren och bokstavligen störtar in på macken medan han knäpper upp gylfen. 3 minuter senare är han tillbaka, nöjd och belåten och tar oss till vår slutdestination.

Det lyckliga slutet fångade vi till och med på film! Se det korta klippet nedan:

TAXI IN BANGKOK PT. 1 from Vår Resa Räknas Nu on Vimeo.

 

Jag ber i efterhand om ursäkt för ett potentiellt dåligt inlägg. Eller vad vet jag, det kanske blir ett bra sådant om Fredrik ¹ tar sig orken att redigera lite...

 

Bjuder på några bilder från ankomsten i BKK.
Ha d! /Jonatan (falang). ²

Just det. När det begav sig. Innan vi anländer till Australien har vi 4 dagar i Bangkok samt 8 dagar i Phuket till förfogande, en mening tillägnad er med anteckningsblock i högsta hugg.

Om några månader när vi skrollar tillbaka hit är det orden i rubriken som kommer att uppenbara sig i våra huvuden. Ack så mycket jag påminner om Wayne Gretzky, den gamle hockeylegendaren. Steget före. 

 

 

 

Nå väl. Nedan rullar vi upp ett gäng bilder som illustrerar hur vi färdade de tusen mil, Umeå till Bangkok. Hoppas det smakar.

Välkommen till bloggen på allas läppar. Bloggen om min, Fredric Birgerssons, och min bundis jonus/joppe/akky/firren/bagarn, Jonatan Akyols, resa till världens ände, till andra sidan klotet, till Australien.

Tanken är att smälla upp lite bilder då och då, visa hur vi ha det och visa livstecken så att, om någon nu bryr sig om oss, kan sova gott om natten.

 

♛

Jaha, vilka är vi då? Det vet du nog redan då du klickat dig hit. 19 respektive 20-åriga busfrön från teg. Kompisar sedan fjärde klass då jag blev förflyttad från västtegsskolan till bölängsskolan. Mitt betende var orsaken. Jag åt kritor. Jag hängde i kartorna som man rullar ned tills de gick sönder. Och framförallt, jag svor.

 

 

Det kanske mest intresseväckande är att vi redan nu, vid denna ringa ålder, tillsammans har skapat vårt livsverk. Och vad blir då mer passande än att avsluta detta inledande blogginlägg med en bild på denna skapelse? Ja, så får det bli. Se och njut!